Då var man tillbaka från Arlanda, lämnade nyss min mamma som är på väg till Vietnam medan jag skriver det här. Jag hade inte förväntat mig att det skulle bli så ansträngt, exakt när jag skulle säga "hej då" till henne kände jag en klump i halsen. Jag! MOI! Jag som hatar att gråta och inte för att det här var första gången som hon har åkt själv till Vietnam. Men i alla fall, jag fick typ kämpa för att ingen skulle märka. Det sista jag behöver är Vincent och hans kommentarer -__-