Idag har varit en sån där konstig dag där man råkar träffa på alla som man inte vill se. En sån där dag som man berättar något som verkligen betyder något men får inte tillbaka den respons som man förväntat sig. Det är upp till var och en hur de reagerar. Men i slutändan ser man vem som verkligen är en sann vän och vem som bryr sig.

Jag känner mig som den där killen i den där historien där han ljuger och ljuger på gång och gång igen och tills sist när han faktiskt talar sanning så tror ingen på honom. Ingen tar honom seriöst heller. Jag säger inte att jag ljuger utan jag känner att ingen verkar ta mig seriöst? Är det för att jag är glad, flummig och skämtar mycket? Inte vet jag.

Idag fick jag reda på något som chockade mig eftersom man aldrig kunde ha trott det. Och jag har varit öppen om det eftersom alla hela tiden frågar. Men när man sedan berättar så tar ingen mig seriöst och tar till en sån ironi att det sårar mig även om jag inte visar det. Den fakta som jag har berättat är sann, och det finns kvar ..