Humör: Halvsliten
Lyssnar på: -

Idag bestämde vi oss alla i familjen att stänga av datorerna och allt annat utanför vår lilla bubbla för att sitta och titta på DVD:n från min mormors begravning. Redan efter 20 sekunder började jag att gråta, och jag är inte ens den typen som lätt gråter. Jag satt och tänkte på sista gången jag såg henne. Jag kommer fortfarande ihåg hur mycket hon grät när vi skulle säga "hej då" och åka hem till Sverige igen, hon var så himla ledsen över att hon inte kunde lämna oss på flygplatset eftersom hon var för svag. Det känns nästan som om hon visste att det där var sista gången hon skulle se mig och mina bröder.

Det kändes så jävla konstigt att se min mamma gråta så mycket. Hur hon, mina mostrar och morbröder grät och skrek efter min mormor när de skulle sänka kistan. Jag har aldrig haft det lätt att gråta framför andra, speciellt inte mina bröder. Men just då, när vi såg hur kistan sakta sänktes ner, hur alla på min mamma sida grät, började tårarna att rinna på oss alla tre.

Jag saknar henne grovt mycket men jag kan inte ens tänka mig hur min mamma känner sig just nu.